Omväxling förnöjer

Någon hjälper dej upp ur sängen. För dej till toaletten .Sakta, sakta går det. Personen bakom dej drar ner nätbyxorna och slänger den tunga, blöta blöjan du har haft under natten. Du blir ombedd att sätta dej på toaletten och försöka sköta magen.

Du blir avtvättad. Får en ny blöja. På med kläder, stödstrumpor och löständerna. En kam genom det tunna håret.

Sedan eskorterad till frukostbordet och intagandet av morgonmedicinerna. Du blir serverad det laxerande medlet i en liten medicinkopp.

Efteråt sätts du framför TV:n. Tills det är lunch och dags för lunchmedicinerna. Sen TV igen. Tills det är dags för middag och ett gäng tabletter igen.

Sedan är det hög tid att någon lägger dej för kvällen.

Ibland kan dagarna lätt flyta ihop. Det är inte mycket som skiljer dem åt.

 

Totte är försvunnen

-Totte är borta!

Gerda ser fullständigt uppriven ut.

-Han har rymt!

-Ojdå. Nina ser bekymrad ut. Vi får ta och leta efter honom. Var kan han ha tagit vägen?

Nina lyfter på koftor och filtar i Gerdas säng. Hon tittar under tidningens olika bilagor och bakom sängbordet.
Slutligen lägger hon sej ner på knä och tittar under sängen.

-Här har vi rymmaren! säger Nina nöjt.

-Hade han trillat ner från sängen, lille kraken. Kom hit, älsklingen min! Gerda sträcker långsamt ut sina skakiga
armar. Nina lägger försiktigt Totte i Gerdas famn.

-Han kanske ville iväg för att träffa kattdamer? funderar Nina.

-Ja, det unnar jag honom visserligen, bara han kommer hem till mej sen, skrockar den gamla. Hon ser upp på
Nina.

-Jag trodde att det skulle vara lättare att ha ett mjukisdjur, men Totte smiter iväg mer än någon av mina andra
katter någonsin gjorde, säger Gerda med ett pillemariskt leende.

-Han är en sannerligen en viljestark liten herre. Jag tycker han rymmer var och varannan natt, säger
Nina.

Gerda skrattar och Nina stämmer upp i hennes skratt.

-Visst är jag en riktig tokkärring?

-Ja, men det är ju därför jag gillar dej.

 

Språka på svenska

Mila är rädd för att uppfattas som rasist. Det hjälper inte att hon själv har olivfärgad hy, stora varmbruna ögon och ett långt, svart, lockigt hårsvall som får de flesta gröna av avund. Hon vet hur lätt det är att det hon nu vill säga, det hon måste få ur sej, kan missuppfattas.

Mila lägger in en snus och tar ett djupt andetag.

-Linda, det är sak som inte funkar så bra.

Mary är duktig på att arbeta. Hon är snäll och vänlig och det finns inget ont
i henne. Men hon kan inte språket. Det kan ju varken Linda, eller någon någorlunda vaken svenskspråkig förneka. Men nu berättar Mila vad som hänt idag.

Att språkbristen har lett fram till att Gertrud fick sin medicin tre timmar för sent, fast det är mycket
viktigt att hon får den i tid.

Att det har resulterat i att Berta blev liggandes på den sida där hon har sitt begynnande trycksår.

Att Gerdas torra ben, som ska smörjas med fet hudsalva och inte kortisonsalva som tunnar ut huden, blev smörjda med just kortisonsalvan.

Mary vill bara väl. Hon vill förstå och hon vill bli förstådd. Men det blir hon inte särskilt ofta av den stora
majoriteten halvdöva boende hon arbetar med.

 

Äntligen helg

På helgerna tjänar Mila, Linda och alla andra 45 kronor mer i timmen. Det blir en ordentlig extraslant om man som de ibland har ett schemalagt halvdygnspass.

Det ska ju löna sej att jobba på helgerna.

Men tjänar någon i ena änden, betalar någon i andra. Det är därför det bara jobbar två personer på Milas och Lindas avdelning då. Det kostar ju så mycket.

Så för 45 kronor mer i timmen får två personer göra tre personers jobb. Och även om det rent teoritesik låter som en fullständigt lysande idé, fallerar den rätt snabbt i praktiken: Två personer hinner nämligen inte göra tre personers jobb under de givna förutsättningarna som gäller på bajstorkeriet.

Därför sitter Gerda i sin nerkissade blöja. Därför har Berta inte blivit vänd på. Därför har Eva ännu inte fått sin sondmat som hon brukar få en timme tidigare. Därför hjälper ingen Ragna som förgäves larmar för att hon är övertygad om att hon åtminstone haft tre hjärtattacker under morgonen.

Därför värker Milas rygg lite mer än vanligt. Därför hinner inte Linda ta sin rast som hon är lagligt berättigad till. Därför glömmer Mila att ge Ingegerd hennes medicin.

Därför kan varken boende eller personal komma ut i solen på hela helgen.

 

 

Kvalificerat arbete sökes

Nina är akademiker. Hon har två magisterexamina och oändliga studielån i bagaget. Och hon har ett jobb.

Men just nu sköter hon det inte så bra.

-Nej, men förstår du inte! Den rosa lampan ska vara tänd, och den gula ska vara släckt. Hur många gånger ska jag behöva förklara? Mitt hjärta klarar inte det här. Ragna suckar tungt.

Men alla klagar inte på hur Nina utför sitt arbete. En del ger henne rikligt med beröm.

-Har DU bakat den här kakan? Vad duktig du är! Du är en riktigt, riktigt duktig flicka, du! utbrister Gerda imponerat.

420, tänker Nina. 420 högskolepoäng.

 

Skynda fynda!

Vad skulle du ta för att torka bajs från någons fingrar, armar, mage och, så klart, rumpa?

Nu kan bajstorkeriet erbjuda Er följande fantastiska deal:

Vi ger dej: en servitör, en städare, en tvättare, en personlig assistent, en jourhavande kompis, en extramamma, en terapeut och en personlig kroppshygien-service – allt till priset av otroliga 115 kronor i timmen!

Men! Inte nog med det! Just nu finns denna tjänst dessutom tillgänglig hela tolv timmar om dagen!

Passa på innan tjänsten är indragen pga ryggskott!

 

En bild säger mer än tusen ord

Bajstorkeriet skulle aldrig göra sej bra som fotoblogg.

Det skulle nämligen bli en aningens enfärgade bilder.

 

Allvetandes

Innan kvällspersonalen löser av dagpersonalen ska de sistnämnda rapportera för de förstnämnda. De ska berätta om det är nåt särskilt som har hänt, om någon boende mår dåligt utöver normaltillståndet, om nån har skött magen, om nån inte skött magen, om nån har sovit dåligt eller sovit mycket.

Innan nattpersonalen, och nu är det singular, löser av kvällspersonalen, sker samma procedur. Sedan upprepas ritualen innan nattpersonalen – fortfarande singular – går hem och den ett och en halv person starka dagpersonalstyrkan tar över klockan sju. På så sätt vet all personal som går på ett pass hur alla boende mår.

Det är så fiffigt, så. Ett vattentätt system.

Så när Nina, som är timvikarie och inte varit där på två veckor, börjar sitt pass och får rapport av nattpersonalen som också är timmis och bara jobbar ibland, får hon veta precis allt som hon ska veta. Som att rum ett har en ny inhalator. Som att rum tre ska vändas varannan timme i sängen. Som att rum sju antagligen är förstoppad och därför inte har nån aptit. Som att man misstänker urinvägsinfektion hos damen i rum åtta.

De har ju hela fem minuter på sej att rapportera.

 

Kvalitetstid

Sture sitter i soffan i allrummet. Linda sätter sej bredvid honom

-Hur är det med Sture idag, då?

-Jodå, nu när jag har dej bredvid mej kan det inte bli bättre.

-Du är du en riktig charmör, säger Linda.

Sture tar Lindas hand i sin.

-Vad skulle jag göra utan dej, Linda?

Sture kramar hennes hand och ler mot henne så att både över- och underkäkesprotesen syns.

Långsamt för han hennes och sin egen hand närmare henne.

Linda håller andan och spänner sej.

Och så plötsligt har Stures hand hamnat mot Lindas lår.

Nej, det där har vi ju avhandlat förut, påminner Linda. Det där ingår inte riktigt i arbetsuppgifterna.

-Bort med tassarna,säger hon tydligt.

-Men det skulle vara så trevligt, invänder Sture.

 

Det var bättre förr

En gång i tiden kunde de abbonera en buss för att åka på utflykt. En gång i tiden kunde de ta med de boende på promenad. En gång i tiden hade de tid att ta med en tant eller farbror till en butik för att inhandla nya kläder.

Nu finns ingen tid. Nu finns inga resurser att köpa tid för.

Det kostar för mycket att ta hand om människor.